FLYTT. Camilla Appelgren ville flytta till Malta med sina två barn.
– När jag var 14 år åkte jag till Malta på språkresa. Sedan dess har det varit Malta, Malta, Malta. Har åkt dit ett par månader om året under flera år. Nu går min dröm i uppfyllelse. I februari flyttar jag dit med mina barn som är tre och fem år, sade Camilla i en intervju med Lokaltidningen för dryga halvåret sedan.
Vi får väl se hur det går med det, kraxade skeptikerna. Det gick alldeles utmärkt. Idag bor Camilla på Malta med barnen som går i maltesisk skola. Själv är hon mitt i vidareutbildningen som dykinstruktör.
Här beskriver hon själv hur det gick till när drömmen blev verklighet.”Beslutet var taget och den 26 december 2011 sa jag upp mig på jobbet som vice PC på Byggmax i Hässleholm och även barnomsorgen för barnen sades upp. Det kändes fortfarande inte som om det var verkligt – skulle vi verkligen flytta till Malta? Skulle jag verkligen göra just det som jag hade drömt om i 13 år?
Januari gick snabbt och plötsligt var det dags att packa alla våra saker. Vi hade flyttat till en lite mindre lägenhet innan den stora flytten och det var inte så mycket saker kvar. Vi hade bara två resväskor och två kabinväskor att fylla, mycket mer än så fanns det inte plats för i bilen. ”Lilla” hunden på 36 kg, min underbara rottweilertik, skulle också med och hon tog upp halva bagaget. Men vi lyckades få ner hela vårt liv i dessa väskor och vi hann med en provpackning av bilen innan det var dags på riktigt. Bagageluckan kunde precis stängas. Jag skojar inte om jag säger att det inte fick plats en tandpetare till!
Dagarna innan avresan hade jag fortfarande inte förstått att nu händer det, nu flyttar vi till andra sidan Europa. Jag tror att jag förstod det först när vi vinkade hejdå till mina föräldrar och barnen frågade det klassiska, ”När är vi framme?”. Jag fällde en tår men sedan kände jag en sådan oerhörd frihet, jag växte som person på en sekund – jag fixade det! Jag har tagit steget till ett helt nytt liv! Något jag aldrig hade trott för ett par år sedan.
Resan gick bra och barnen tittade förundrat ut genom rutan när vi passerade Danmark, Tyskland, Österrike och Italien. Speciellt Sicilien med sina solmogna apelsiner längs med vägarna var fascinerande och bergstopparna i Österrike likaså.
Väl framme på Malta fick vi vår lägenhet och när hyresvärden väl gick ut och vi satte oss ner drog vi nog alla en lättnadens suck. Vi satt nu i vårt nya hem och i vårt nya land. Barnen var helt färdiga efter resan och somnade snabbt den natten.
Vi tog en veckas ”semester” och bodde in oss, gick till diverse kulturella platser och åt ute, så som sig bör när man är turist. Men efter den veckan var det dags att sätta igång. Barnen registrerades för skola och jag tog mig ner till dykfirman och satte igång med min utbildning till PADI Dive Master.
Allt var som en dimma i början, man hade ingen koll på vilken dag det var, alla dagar flöt ihop. Vi sov siesta och åt pasta med pesto till kvällsmat, inte kl. 17.30 som i Sverige. Här åt vi kvällsmat tidigast kl. 20.00 minsann! Sakta men säkert kom vi in i det Maltesiska livet utan att vi tänkte särskilt mycket på det.
Nu har det gått nästan en och en halv månad. Jag är snart klar Dive Master och går för tillfället bredvid på en Instruktörskurs för att se hur allt går till innan jag tar min egna IDC (Instructor Development Course) i mitten av maj.
Semestern har nu övergått i vardag, men ack en sådan underbar vardag! En vardag utan stress och en oerhörd lycka att göra det man faktiskt brinner för!
Jag får ständigt höra av folk ”Hur vågade du göra det?” och jag vet faktiskt inte, jag har inget bra svar. Nu kände jag till Malta väldigt bra innan jag flyttade hit och har vänner och bekanta här som hjälper mig en del, men planeringen innan flytten gjorde jag helt själv.
Många timmar framför datorn och tusentals mail skickade till myndigheter. Det finns inte så mycket information om hur det går till att flytta utomlands, speciellt inte med barn och till Malta. Min blogg har därför nu övergått lite till en informationssida angående just detta – livet utomlands och hur man tar sig dit med barn i baksätet. För det är mycket som måste klaffa minsann! Mitt hetaste tips är nog planering, planering, planering. Jag hade med mig allt från registreringsbevis på bilen, tidtabeller till alla färjor på vägen, hotellens namn och kontaktuppgifter till mailkontakter med skolan barnen skulle gå på.
Hur jag lyckades till slut? Jag tror inte att man ska tänka för mycket men ändå ha en plan B i åtanke. Jag kan lova att oväntade saker kommer att dyka upp, men allt går att lösa, ingenting är omöjligt. Här har ni ett levande bevis. För er som tänker tanken, Sverige finns ju kvar, eller hur? Fungerar det inte är det faktiskt bara att åka hem.
Det bästa av allt är att man aldrig åker hem tomhänt, man har ju en massa erfarenhet och kunskap i ryggsäcken med sig hem om så vore fallet! Alla erfarenheter är bra erfarenheter.
Jag hade en dröm när jag var 15 år, det tog sin lilla tid, men nu lever jag min dröm och här tänker jag stanna!
Min blogg:
www.sunnydiving.se, dagliga uppdateringar om vårt liv på den lilla pärlan i Medelhavet inte mycket större än Hässleholms kommun.
Barnen har acklimatiserat sig bra och har en vacker skolväg som går längs stranden. Foto: Privat
Publicerad: 10. april 2012 00:18