Sluta oroa dig för småsaker

Missa inte:

Peter Enckell

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

För många år sedan umgicks jag med en författare som skrivit en bok som heter "Måndag klockan tre". Boken handlar om ett bombdåd som inträffar just den första måndagen i en månad då larmsignalerna testas och  ljuder över Sverige och eftersom det är just då är det ingen som reagerar. Inget större litterärt verk men det spelar ingen roll. Det är just larmet som jag tänkte tala om i denna spalt. Vem är det som ska göra vad egentligen om det nu skulle visa sig vara ett skarpt larm? Har vi överhuvudtaget någon beredskap hos civilbefolkningen? Vet alla var närmaste skyddsrum är beläget? Vem tar ansvaret för att civilsamhället fungerar om det utsätts för yttre våld av något slag?
Jag har funderat mycket över detta. Än mer sedan min son muckade för över ett år sedan som en av de sista värnpliktiga soldaterna i vårt land. Vi kanske inte behöver ett militärt försvar, åtminstone inte i dagsläget. Men visst behöver vi ett civilt.

Häromdagen brakade ett flygplan in i ett bostadsområde i Nigerias huvudstad Lagos. Människorna i planet dog allihop liksom många på marken. Vad hade hänt om motsvarande olycka inträffat i någonstans Sverige? För 35 år sedan lite drygt kraschade ett Vickers Vicount-plan från ett inrikesbolag med 22 personer ombord mitt i ett bostadsområde i Spånga. Alla i planet dog men mirakulöst nog ingen på marken. Det kan alltså hända och min fråga är: Har vi någon beredskap att tala om eller är vi helt hänvisade till Räddningstjänst, polis och ambulans? Skolan viktig
I förra veckan spekulerade jag lite i hur vår framtida skola skulle kunna se ut. Mer upplevelsebaserat lärande och verklighetsanknuten undervisning. Till exempel i hjärt- och lungräddning, sanering efter radioaktivt nedfall, första förband och samhällsorganisation. Vart vänder man sig när något oväntat och kanske hemskt inträffar?

PROJEKTLEDAREN Heleen Podsedkowska i samspråk med skärgårdsföretagaren Ola Söderdahl, driftschef på Tjärö. Typiskt för den nya tiden med biosfärstatus i skärgården. Foto: Peter Enckell

Bristen på den här typen av utbildningar, information eller övningar ger utrymmen för aktiviteter där räddning av olika slag ingår. Den 22 september kommer exempelvis Vägga Fiskehamn och Svaneviks bryggförening tillsammans med Länsförsäkringar anordna en räddningsdag med fri undervisning i hjärt- och lungräddning. Ett bra initiativ som borde följas av fler. Vi är förvisso inte så många invånare i vårt avlånga landskap men vi är definitivt för få som vet hur man ska bete sig vid en katastrof av något slag.
Det är sommar nu med sol och bad. Alla har inte turen att enbart njuta av detta och skulle olyckan vara framme är det bra att men vet lite om livräddning. Drunkningsolyckorna i år är fler än på många år och det är ju inte bra.
Avslutningsvis kan jag berätta att ägaren till det svenska flygbolaget och författaren av boken var svågrar men det var några år mellan händelserna där boken kom först.

I denna tidning kan jag äntligen berätta om invigningen av Blekinge Arkipelag.
"Snälla förklara för läsarna vad detta innebär", sade projektledaren Heleen Podsedkowska vid invigningsceremonin.
Men det är minsann inte så lätt. Man ska kunna bevara gamla kulturvärden, såväl fysiska som immateriella, man ska tillåtas förädla dem med omsorg under förutsättning att det sker med hållbar utveckling i fokus och man ska kunna stimulera till företagsamhet i vårt skärgårdslandskap. Vidare ska högskolan deltaga i olika forskningsprojekt. Utan att ta i tror jag att biosfärstatusen på skärgårdslandskapet är det största som hänt i modern tid. Plötsligt ges det möjligheter till förändringar och utveckling. Det möts säkert av protester från många som bor i skärgården men så har det varit med utveckling i vårt län i alla tider. ?Locka gärna hit turister – bara de inte trampar på min mark? ett förödande förhållningssätt om man vill något med länet.
Själv är jag förtjust i begreppet Sveriges Trädgård och skulle gärna se en betydligt större satsning på detta. Den "trädgård" som skärgårdslandskapet utgör behöver dock varken rabatter eller plantor. Däremot behöver den ?trädgårdsmästare? i massor, det vill säga entreprenörer såsom exempelvis våra campingägare. I min värld är det konstigt att campingplatser är en kommunal angelägenhet. De campingplatser runt om i vårt land som fungerar bäst är i privat ägo. Så är det även i Blekinge.
Med Blekinge Arkipelag hoppas jag att det föds många nya idéer och att de företag som redan finns får chansen att utvecklas ytterligare.
Med en styrelse där både entreprenörer, tjänstemän för länsstyrelsen, professorer och politiker sitter borde det inte vara en omöjlighet.
Välkommen till Blekinge Arkipelag OCH Sveriges Trädgård, ett stensäkert val.

Publicerad: 13. juni 2012 08:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Commersen Cup