Jag minns en gång när jag precis började studera i Lund att jag fick ett erbjudande om ett gratislexikon. Inte hela lexikonet utan bara ett band och det följde med ett par eller möjligen tre böcker. Detta gratispaket skulle så småningom kosta mig några 1000-lappar men jag tycker ändå att det var värt det då. Lexikonet var grönt och kom från Bra Böcker. Den ena romanen efter den andra följde med och snart var den vita Billybokhyllan fylld av litteratur. Det konstiga är att jag fick flera erbjudande från samma bokförlag och jag nappade även på nästa stora bokhyllevärmare, Nationalencyklopedin. Jag ville ha böckerna, det fick kosta vad det kosta ville.
Det blev naturligtvis fint i bokhyllan, även om det första lexikonet numera bor på vinden (vill du ha det är det bara att säga till) och det var flitigt använt under de år jag tillbringade som författare av läromedel i historia. Så det var värt pengarna då. Idag skulle jag naturligtvis inte betala ett öre. Är det då värdelöst? Naturligtvis inte. Värde och pris eller kostnad är inte riktigt samma sak.
Vad är då ett lexikon eller en encyklopedi? En samling fakta där alla fakta förklaras och alla personer som anses värdiga en plats får sitt CV publicerat, eller åtminstone en del av det. Det intressanta är att förlaget som ligger bakom faktasamlingen har en förhållandevis liten grupp som utgör redaktionen.
För drygt tio år sedan hände något som i det här sammanhanget skulle kunna kallas ett paradigmskifte. Är spridning av fakta förbehållet experter? Och måste de i så fall presenteras i vackra bokband? Icke, tyckte Jimmy Wales som är hjärnan bakom Wikipedia, en levande uppslagsbok på internet som är helt gratis. Den uppdateras flera gånger om dagen och tillåter vem som helst att bidraga med kunskaper genom att man helt enkelt skriver in vad man vet. Blir det fel tar det inte lång tid förrän felet korrigeras. Det betyder att trovärdigheten i detta gratis uppslagsverk är hög och blir egentligen högre för var dag.
När Jimmy Wales startade Wikipedia fanns varken Facebook, Twitter eller smartphones. Han kunde knappast ana att praktiskt taget vem som helst kan gå omkring med i princip all världens samlade kända kunskap i fickan och bara genom ett par knapptryck kunna presentera fakta.
Denna gratiskultur länder till eftertanke. Det går snabbt att sprida information och kunskap. Om en vetenskapsman hittar en fossil som skriver om historien behöver skolelever inte vänta tills nästa upplaga av historieboken blivit tryckt för att kunna ta del av denna fakta. Den finns tillgänglig i princip i samma ögonblick som upptäckten gjorts.
Behövs då de tryckta läromedlen? Ja, men det är väl självklart säger vän av ordning. Det beror på säger någon annan.
KOSTA VAD DET KOSTA VILL! Har man behov av något så kan det vara värdefullt även om priset är lågt, eller kanske till och med gratis. Man kan också vara beredd att betala extra mycket. Det beror på. FOTO: Kjell Ståhl
Kunskap är kul och det är roligt att kunna briljera med lite konstiga fakta i olika ämnen. Det är inte så konstigt att allt fler skolor går över till att erbjuda eleverna en egen läsplatta eller dator. I dessa finns i princip alla skolböcker man behöver från första klass till sista året på gymnasiet. Initialkostnaden är måhända stor men uppdateringarna är gratis och innehållet blir betydligt mer värdefullt. Priset är alltså inte särskilt högt om man ser till totalkostnaden. Det som kostar är det som är allra mest värdefullt – läraren. I takt med att kunskapsinhämtningen blir lättare blir lärarens roll mer komplex och rent av svårare. Därför ska läraren också ha mer betalt. Kosta vad det kosta vill.
När jag slår mig ner i teatersalongen och ridån går upp har jag betalat en massa pengar för en biljett. Är det dyrt? Det vet man ju egentligen inte förrän ridån går ned igen. Priset är ganska oväsentligt. Om upplevelsen är stor är det förmodligen billigt. Om den inte är det är det tvärtom. Det jag ser på scen är dessutom bara toppen av ett isberg. Bakom kulissen ligger åratals av skådelspelarutbildning, författarskap och manusskrivning, scenkläder och dekorer med mera. Allt det som vi tar för givet men som blir något av ?all inclusive? på teaterbiljetten. Tänker jag på det blir priset ännu lägre och värdet i regel mycket högre. Och nästa gång jag köper en teaterbiljett så får den kosta vad den kosta vill.
Denna tidning är gratis för dig som läser och den betalas av våra annonsörer. De annonserar här för att du läser den och därför tycker de att priset för annonsen är rimligt. Ju fler som läser desto billigare upplever annonsören sin annons, även om priset är konstant.
Detta är lite om vad den nya ekonomin handlar om.
Det som är gratis är inte värdelöst utan kanske snarare tvärtom.
Nästa gång man skaffar något så får det kanske kosta vad det kosta vill. Det kan det vara värt.
Publicerad: 05. september 2012 08:00