Under en sommarutflykt med det grandiosa segelfartyget Baltic Beauty från Ronneby slogs jag återigen av det absurda i att vi har regler som säger att vi ska bygga tre meter upp i luften om vi bor nära Östersjön. Tanken kom när vi skulle avsegla från Hanö och det stora skeppet vilade sin köl på botten sedan vattnet sjunkit undan drygt en halvmeter under natten. Det blev avstigning för de 40 gästerna så att skeppet kunde lyfta aningen och sedan segla iväg. Ingen större skada skedd, men det här med höjning av vattennivån kändes väldigt avlägset. Jag tror snarare att det handlar om landhöjning.
Med detta som bakgrund börjar jag fundera över om beslutande tjänstemän verkligen har koll på klimatförändringars konsekvenser eller om det handlar om en ursäkt för att undvika byggnationer vid havet. Bara Carlshamn har 129 kilometer kustremsa, öarna oräknade. Det finns alltså plats för ganska många som skulle kunna få havsutsikt.
Ett attraktivt läge är Ortholmen som kom på tal under vår färd mot Hanö. Den gamla seglarstugan är till salu och enligt översiktsplanen skulle man kunna bygga ett boende där Sjöfartsverket idag har sina lokaler. Här skulle Carlshamn kunna få ett landmärke i bästa Turning Torso-stil. Det skulle kanske räcka med ett 15-tal våningar för att man skulle kunna erbjuda en utsikt längs hela Blekingekusten. Väggaområdet, dit Ortholmen hör, är bara ett av mängder av kustnära platser där man skulle kunna tillåta bostäder, kallbadhus, konsthallar med mera utan att naturupplevelsen förstörs eller kanske till och med förstärks.
Bland gästerna på Hanö fanns personer från Åhus i väster till Ronneby i öster. Vi var ganska överens om att Hanöbukten är ett underskattat varumärke. När det talas om turism i olika former används Blekinge och nordöstra Skåne som beteckningar på området. Men varför inte börja använda Hanöbukten lite mer frekvent. Vid varje väderutsändning i radio nämns ju Hanö.
Så här skulle ett kallbadhus i Blekinge kunna se ut. Foto: Peter Enckell
Fotot är taget på Daytoina Beach, Florida den 19 maj i år
Det där med landmärken är intressant och det är något som engagerar många människor. I Sopot i Polen finns exempelvis en brygga som är en av Polens stora attraktioner. Man betalar gladeligen en slant för att få vandra en bit ut i Östersjön. Bryggan kostar miljoner varje år i underhåll men enligt borgmästaren är det pengar som man får tillbaka, tack vare uppmärksamheten. I Daytona Beach där jag nyss semestrade finns en pir med restauranger som varit föremål för ombyggnad i fem år. Det har varit en följetong i lokala medier, men de flesta är överens om att denna byggnad är av största betydelse för beachen som enligt dem själva är världens mest berömda.
Blygsamhet är definitivt ingen amerikansk egenskap. Nej, istället är man stolt över det man har, även om jag kan tycka att det man skryter om kan vara ganska futtigt, jämfört med vad vi kan erbjuda här i Europa.
Men jag skulle önska lite mer av det där amerikanska självförtroendet. Hanöbukten, från Stenshuvud och österut, har så mycket att erbjuda och mycket är dessutom ganska billigt eller till och med gratis.
När min gamle vän Sven Lundberg for omkring på ryggen av en gås över Sverige i Nils Holgerssons underbara resa för cirka 50 år sedan var det inte många som pratade om turism som en besöksnäring eller industri. Nils, eller rättare sagt Selma Lagerlöfs historia, skulle mycket väl kunna ges nytt liv i form av en reklamfilm för vår del av Sverige och Sveriges Trädgård som nämns i boken.
Kanske skulle Nils Holgersson kunna bli ett tema för SSWC (Sweden Social Web Camp) på Tjärö i augusti?
För att nu knyta ihop säcken i denna måhända lite förvirrande spalt så handlar det om två saker. Dels om att vi nu, när vi får möjligheten att utveckla vårt skärgårdslandskap tack vare biosfärstatusen, verkligen gör det och dels för att skapa intresse och förutsättningar för en positiv utveckling också berättar bra historier om området runt Hanöbukten. Men det räcker inte med historier. Det behövs attraktioner också.
I lördags öppnade Eriksberg för sin sommarsäsong. På lördag kommer Natasha Illum Berg tillbaka dit till sina barndoms marker för att berätta om sitt liv som storviltjägare. Jag nämner detta som exempel på en attraktion som sticker ut och som skapar snackisar runt om i vår omvärld. Precis som SSWC gör. Förra året var Tjärö var det mest twittrade ordet under augusti månad, i hela Sverige.
Hanöbukten med alla sina möjligheter och utmaningar, kommer om jag får gissa, att vara på mångas läppar inom bara några år. Det är dags att börja berätta historier härifrån.
Publicerad: 27. juni 2012 08:00