I dag
8°

Vikten av en bra historia

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

Av någon anledning existerar spel som Bodycount. Själv kan jag inte vara riktigt säker på det, men jag har en känsla av att jag har spelat exakt samma spel massor av gånger innan, men att de då var roligare och framförallt intressantare.

Bodycount är lite som att beställa en buffé på en restaurang där man låtit maten stå framme allt för länge. Det man får serverat är egentligen allt det där vanliga som brukar vara gott, men nu är det kallt och smaklöst och knappast speciellt intressant.

Tramsig gimmick
Det är en förstapersonskjutare tryggt förankrad i mallar som stöptes då den första Playstation var en ny och hajpad konsol. Det sticker inte ut, åtminstone inte på något positivt sätt, och det känns som ett hopkok av alla dåliga minnen man haft från dess genrefränder de senaste tio åren. I bakgrunden finns en story man knappt kan eller orkar bry sig om, och i förgrunden är det skottlossningar från början till slut i miljöer som känns lika idéfattigt designade som spelplanen i Pong. Visst, vissa av miljöerna är förstörbara, men det är inte i närheten av att vara lika bra gjort som Battlefield, så det känns mer som en tramsig gimmick än som något som faktiskt påverkar spelupplevelsen.

När Bodycount drar igång landar man i Afrika, olika fraktioner strider mot varandra och spelarens roll är att sätta stopp för skurken med stort s, och det gör man givetvis bäst genom att springa från punkt A till punkt B, och däremellan skjuta dåligt designade fiender med artificiell intelligens på samma rafflande nivå som höna. Efter punkt B gör man samma sak igen då man springer till nästa punkt, och så håller man på i det ena monotona uppdraget efter det andra, ända tills banan tar slut och vi kastas vidare till nästa för att göra samma sak. Och någonstans mellan punkt D och E famlar jag efter avstängningsknappen för en välbehövlig paus.

Skärmen täcks av skräp
Ska man nämna något positivt om det hela är det vapnen som får stå i fokus. Vissa av dem är ganska sköna, men det väger inte upp de enformiga fienderna, den tråkiga designen och mängden symboler, mynt och annat skräp som täcker skärmen då man spelar. Bodycount ska föreställa arkadaction, och därför har man inte snålat med färgglada menyer och annat, vilket tyvärr gör ytterligare för att störa den stackars spelaren. Bodycount borde inte ha fått släppas i rådande spelklimat. Detta år har vi nya delar i såväl Battlefield och Call of Duty-serien, och dessutom släpps Resistance 3 i samma veva. I ett magrare spelklimat skulle kanske Bodycount kunna tillfredsställa våra mest primitiva lustar då det kommer till skjutarspel, men i dagsläget springer Bodycount in i väggen efter bara ett par meter. En riktigt svag tvåa som ligger på gränsen till att somna och trilla ner ett steg, det är endast det höga tempot som håller humöret uppe, samt det förhoppningsvis låga priset eftersom det med all rätt kommer hittas i realådan så småningom.

Publicerad: 22. september 2011 11:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Commersen Cup